Folk i allmänhet söker en ursäkt
för att besöka och umgås med
vänner, trots att man alltså dem
redan något känner.

Så jag tänker mig att allt som inte
redan har en förklaring borde förses
med en. Det skulle allt se ut det
om jag bara ville

träffa min vän. Nej, vi borde allt ha
en giltig ursäkt till hands, ifall någon
utomstående skulle fråga vad vi
sedan gjorde

tillsammans utöver att ses. Att man
fikade, gick på promenaden, besökte
en butik, såg en film eller bara tog
bussen vilken som helst

till ändhållplatsen och gick av där
för att se sig omkring. Har man
ingen sådan där bekväm ursäkt att
ta till kan det ses

som misstänkt att ses med en vän.
Vad har man väl för ärende på en
plats eller i en väns sällskap? Försöker
man inleda en

sexuell relation eller var man bara
där för att en smula bada i solens
sken? För att inleda exempelvis en
sexuell eller åtminstone

en sensuell relation behövs ofta en
eller flera personer för att kunna
inleda leken och eventuellt också
skådespelet.

Annars får man börja på egen hand
och hoppas att någon mer sällar sig
till det enkla sällskapet. Att inleda
en sexuell eller

för den delen sensuell relation med
en vän är inte tillrådligt. Sådana
saker inleds bäst med en perfekt
främling.

Då kan äventyret bli så mycket mera
äventyrligt och risken för kvardröjande
besvikelser blir så mycket mindre att
överskåda.

Perfekta främlingar vet man inte just
vad att vänta sig av, utöver att det
skall kunna innehålla såväl överrask
ande partier

som äventyrligheter. En vänskap kan
äventyras och det vill man inte alltid
att den skall behöva vara mycket
annat än bekant

och på så sätt förhållandevis trygg. En
vän vet man kanske inte alltid var man
har men en främling skall man inte
behöva sörja för.