Jag hyser stor beundran för människor
som vågar sig på att sätta sig bakom ratten
i en bil
och sedan även starta och köra iväg.

Möjligheten att somna där man sitter
torde vara särdeles hög om man inte har
en hög
med skrikande ungar i baksätet

samt någon vimsig kartläsare vid sin sida.
En som intagit minst en liter lådvin bara timmarna
före åkningen.
Samt att personen ifråga visserligen

i sin ägo har ett par glasögon lämpade för
nära läsning men som glömt dem på sovrumsbordet
intill sängen
i brådskan att få med allting inför

den stundande resan till ett köpcenter
någonstans i förskingringen. En sådan där
plats man annars
gärna mest drömmer om hemma vid köksbordet.