Där har ni henne

Hennes kappa var grå och dubbelknäppt som tagen ur kriget som brände världen 39 till 45. Hugo Boss levererade uniformer till SA, SS, Wehrmacht och Hitler-Jugend. För det första är det borgerligt med kläder från Hugo Boss och för det andra var blodet rött och hjärtat till vänster,
där har ni henne.

Flickan med den röda baskern och de röda läpparna allt rött för att matcha tanken. Vem som helst kunde se att hon var typen som dansade till Håkan på Indiedisco i Götet. Vem som helst kunde se att hon var sorten som drack kaffet svart och gärna fairtrade, diskuterade könsroller och vrålade ”krossa patriarkatet ”med en fana i handen,
där har ni henne.

Hon brukade vara för smal, för tjock. Det var åtminstone vad som sas. Pojkarna på festivalen tog sig friheten att kalla henne hora, hora för att hon inte ville sitta i hans knä. Mor brukade alltid säga ”se men inte röra” på Åhléns porslinsavdelning. Vad deras mödrar eller fäder sagt fick förbli ett mysterium. De måste bytt ut ord när ”men” blev ”och”,
där har ni henne.

Hon ägde en brun utan sol, nagellack i ett flertal nyanser och lyssnade gärna på Beyoncé. Hon kunde gå utan BH, utan smink i tofflor till Ica för att köpa ett paket Lucky. Men det var irrelevant. Lika irrelevant som när de frågade hur hon kunde vara kvinnorättskämpe när hennes ben var rakade. Lika irrelevant som när de överlägset väste "feministjävel" och underströk att hon antagligen fått för lite kuk, bara för att hon den veckan inte gjort det.

”Hör mig, jag är mina ord,
min tanke.
Inte min kropp,
mitt anlete”,

där har ni henne,
där har ni mig
och säkert dig.