Såg du vad som passerat?
Såg du vad som förgick?
Trots allt vad vi raserat,
nu stod vårt största ögonblick.

I dessa rummen var det vi.
Och tidens ärg förpassad.
Till andra hus i våra andetag.

Här brann vår kärlek stark och ljus.
Hela långa natten.
Men här svann även nattens rus.
Ambrosia blev vatten.

Ty han du önskade mig bli,
var inte välanpassad,
för dina händers ömhetstag.

Hjärtat värker inuti.
Och varje dryck syns tunn och svag.
För jag får ingen amnesti,
från mina tårars vattendrag.