Jag hatar att ljuga, men lever i en lögn
Jag älskar att drömma, men har ingen tydlig dröm

Lever i en dimma och jag söker efter solsken
Står stadigt som ett bord som saknar ett bordsben

Minsta belastning och tryck på min svaga sida
Skulle få mig att falla och det skulle svida

Men det är ingen som vet riktigt vart de ska trycka
Trots många försök är det ingen som lyckats

Gömmer den svaga sidan under en duk
Vägrar erkänna den sida som till grunden är mjuk

Trots hjälpande händer så håller jag tyst
Från vänner och fränder, det är inte så schysst

Det är självklart för mig att ett bord ska man laga
Om det saknar ett ben, inte gömma den skadan

Måste tvinga mig själv att leva som jag lär
Låta vänner, familj att helt enkelt va där

Låta mig lyftas och inte ljuga nått mer
Sträcka ut min hand när du erbjuder ett ben