Du ska veta hur mycket jag tycker om dig pappa. Det finns verkligen ingen bättre pappa än dig, det lovar jag!
Han tog sin pappas hand och ledde honom på den slingriga smala vägen genom skogen. De höga björkarna skymde solen som försökte tränga sig igenom bladen så de behövde inte kisa när de såg på varandra.
Att jag skulle få ha turen att ha en så bra pappa som dig, det är verkligen bara en slump, jag kunde ju lika gärna fått en som inte alls saknade mig eller inte ens tänkte på mig.
Pappan tittade på sin långa, smala son. Han hade fått sin mammas ögon men näsan var precis som sin egna, till och med de nötbruna fräknarna hade han fått.
Kan du inte komma hem, Simon? Kom hem till oss igen. Vi saknar dig så himla mycket! Viskade pappan.

Pling!

Då kom ljudet. Ljudet som han inte ville höra. Ljudet av klockan som slog det första av tre slag.
Nu är det inte mycket tid kvar Simon. Kom hem med mig! Stanna inte här.
Pappa jag kan inte… Du vet det. Det går aldrig att komma tillbaka till dig och mamma, hur mycket jag än hade velat. Det när ju ni som får komma till mig sen, det är enklare!
Solen visade sig mellan träden nu och Simons ansikte sken upp. Kommer du ihåg pappa! Kommer du ihåg när du berättade för mig i vilken ordning planeterna låg i universum, och jag trodde solen var en planet! Kommer du ihåg det…

Pling!

Simon blev avbruten av det andra klockslaget, och pappan stelnade till. Simon strök handen över sin pappas kind och log.
Ta det lugnt pappa. Det är inget farligt. Du vet ju att jag finns kvar. Jag finns kvar inom dig, och det kan ingen ta ifrån dig.
Pappan kände hur tårarna ville upp ur halsen och ut ur ögonen, men han bet ihop för att få ut det mesta av samtalet.
Det tredje klockslaget slog och Simons hand bleknade i sin pappas.
Jag finns inom dig, så länge du kommer ihåg mig! Vi ses sen lilla pappa. Hälsa mamma. Pappan hann inte svara innan Simon försvann in i den svala höstvinden. Han sjönk ihop bland flugsvamparna och mossen, tårarna trängde igenom hans mörkgröna ögon.
Jag älskar dig Simon. Jag älskar dig mest av allt.