De trodde jag var försvunnen
I månader
Så gott som ett år

Det var när jag reste längre än jag någonsin rest förut
Jag korsade kontinenten med tåg
Och när jag kom till havet då tog jag en båt

Till skillnad från andra så ville jag inte se världen
Det var inte därför jag for.
Jag kan föreställa mig världen och det räcker.
För övrigt är ett stationshus alltid ett stationshus
En väntsal
Rastlöshet
Har du gråtit i en har du gråtit i alla

Nej, jag gav mig inte av för att se världen
utan för att se människorna.
Jag hade aldrig upplevt lycka innan jag såg den

Jag hörde lycka från en nybliven mamma i Argentina
Och sorgen!
Jag insåg att jag aldrig känt sorg
innan jag delat andras

På ett dammigt tåg i Afrika
fanns hundratals panikslagna och fallna som ville bort

Det var på en båt över Östersjön jag träffade döden
Och nej, han spelar inte schack.

Jag såg barn dö på ett sjukhem i Guatemala
Men aldrig har jag varit så levande

Du är den första som får veta

När jag kom hem ville jag bara lägga mig ner
Men de låste in mig.