Långt borta under gatlyktan,
står han där, naken och ensam.
Långt borta där under månens ljus
trillar han snart över en ölburk
och kommer aldrig se sig om.
för ikväll är han på sina knän:

"De stal mina kläder och allt jag bad om var vänlighet.
Mina märken kommer aldrig att försvinna
och jag hittar inte hem längre.
Min Gud, hjälp mig!"

Tystnaden som lägger sig över scenen är
lika tjock som mörkret själv
och faller och krossar denna människas simpla bön till
inget annat än vassa glasbitar.

Han tar sitt spjut och sticker trädet.
Han låter det sitta fast, medan han skrattar och
gråter som en alldeles för nyfödd prins.

Långt borta under gatlyktan
ligger han där, naken och ensam.
Långt borta där under månens ljus.