Så, här ligger jag denna söndagmorgon och viftar med tårna under täcket och sörplar kaffe ur en barnmugg. Det här borde ju vara livet när det är som bäst. Jo, det borde vara det. Ändå torkar själen ut, lite i taget, lite varje dag. Jag har ALLT, men jag vill inte ha det. Barnmuggen vill jag ha...och dess ägare förståss.