och där seglar hon
jag ligger på balkongen
på sjunde våningen
ljusen gungar över östersjön
lamporna ropar efter mig
när hon seglar
under hösten

jag rullar ihop, hör bara vinandet
så drömmer jag om Juni
du är tillbaks
huset i Juni
farfar omfamnar mig
och hon vinkar till mig
när jag tittar ner från huset
i skymningen

med glimten i ögat
vet hon vad jag tänker
så tar hon mig med
vi går sakta
ropen och skratten omringar oss
vi är inte ensamma
vi är två
i huset i Juni

som de vackraste piano stycken
klingar det ord som rör mig
berör mig
stryker mitt hår
när vi ligger där
och ser på alla månar
alla vackra mönster
mitt i skratten
som en bakgrundsmusik

och sakta tar hon min hand
som jag absolut inte vågar
blicken väcker mig igen
här får jag stanna för evigt
jag får vila

och jag brister ut i tårar
som ett barn kryper jag ihop i min stol
jag hatar denna förbannelse
där jag kan längta