Jag sticker dit med de röda ljusen
I skydd från regnet där jag inte längre är frusen
Genom den bleka betongväggen
Jag är så långt jag kan komma från den gröna ängen

Genom tunnennlarna förbi allt
Förbi kylan, och oron
Här är det okej att ha horn eller gloria
Förbi betongdörren och genom tunnlarna

Trippar lätt på mina tår
Genom dunklet sjunker jag i rosa moln
Regnet faller därute
Men härinne är jag inte längre frusen