Censurerar min mani,
Gräver in rustningen
under huden.
Flår du mig nu,
finner du bara skyttegravar.

För
slåss
mitt hjärta
utan karaktär.
Slipper jag drunkna
i kontraster.

Du rostar gradvis,
mot mina läppar
likt järn i ett skyfall,
ser dig förgå medan
jag förringar
din ömhet.

Ett försvar,
såklart.
Du tänjer för mycket
på min slätstrukenhet.
Bygger kraftverk
i mina hålrum.

Men så,
så som du stelnar
då mitt bröst tystnar.

Så blir mina kropp
åter receptiv.
Min temperatur åter
följsam med
årstider.