När jag lägger 
kinden mot det
gamla gruset
kan jag fortfarande 
höra de djupa suckarna

men mina irrvägar 
bär vare sig på varsel
eller förtvivlan längre

bara ett stilla löfte
om sinnesro i stormen
den ensamma eken på ängen

livet är 
så mycket 
tydligare nu 


när döden inte längre lockar.