Hos Rousseau återkommer Cardogans ideer om barnet
som ett naturens mästerverk, med ett värde i sig självt,
men i mer sofistikerad form. I "Emile" (1762) pläderade
han för barnets rätt att utvecklas efter naturens ordning
och att lärare och föräldrar borde tänka på att stödja
barnets integritet, eftersom den ansvarige uppfostraren
som arbetar emot naturens ordning åstadkommer en
dålig och svag människa,barndomen är en period som är
till för att den vuxne ska avsluta naturens arbete, dvs,
lära barnet ett alltmer vuxet beteende, barndomen är en
tid med egenvärde,en tid då barnets beteende är anpass-
at till dess egna behov och sin egen värld. Var gång man
ser ett barn,skrev Rousseau,ser man en fullständig varelse
perfekt sammansatt för detta skede i sin egen generering
och om man betraktar barnet som en ofullständig vuxen,
kan man lika väl betrakta apan som en ofullgången
människa.
Sten Wiking