Idag kommer det inte att bli riktigt ljust
det ser ut som en blöt grå filt lagt sig över naturen
en byig vind drar genom äppelträden och tvingar av dem de sista löven

beslutar mig för att stanna inne idag
läsa en bok - men vilken?
Den lätta kriminalromanen eller någon av novellsamlingarna
som jag fick med från biblioteket i går
berättelser av tre giganter: Gorkij, Tjechov och Singer

något jag kan referera nästa torsdag i litteraturcirkeln
jag valde dessa författare för att jag är nyfiken på dem
men med katten på magen och fleecefilten över fötterna
känns Nesser just nu som det rätta valet

Duktig kan jag vara i morgon
eller när jag gjort specialarbetet om Gunnar Ekelöf
den poet jag tänker ta reda på mera om till nästa vecka.

Uppgiften till skrivarverkstan är färdig
den blev bra så den kan jag släppa

När jag blev ”friherrinna” för tre år sen var det alla måsten
- jag då inte längre hade -
som skänkte mig en euforisk känsla

Men vardagarna - alla dagar flöt ihop -
visst var det sköna dagar, men allt blev tidlöst – utan markering
- händelser utan nedslag
- inga krav och det var kraven jag kom att sakna

Finns där ett behov av utmaning fortfarande? trots allt?
- en önskan om att lämna avtryck
- att bli lyssnad till
- att göra skillnad
för någon mer än de allra närmaste

- viktig för dem - det är självklart -
förvånad över att detta tydligen inte räcker
Jag är varken självupptagen eller inbilsk
har ingen övertro på att det jag har att säga är särskilt viktigt

men på samma sätt som jag kan uppleva igenkännandets glädje
i mötet med en text eller i samtal med någon - för mig anonym -
kanske jag med mina i ord formulerade tankar,
kan röra vid något i någon annans inre