Havets vågor, drifter långsamt och mjukt in mot stranden
Vinden ylar, greppar hårt men släpper lika lätt
Ben rör sig fort, fotsteg dunsar lätt
Snö faller, lägger sig som ett täcke, döljer den gamla världen

I bakgrunden, bortom allt; det är orört och oberört
Påminner oss ständigt om att hur mycket vi än försöker
Hur mycket vi än kämpar mot strömmen, mot alla andra, blir vi oundvikligt burna tillbaka till det förflutna
Och minns vad som en gång varit orört och oberört
Det vackra och det ljuva