Jag tror Jag såg
jag tror jag såg Mitt hav jag är inte säker jag tror jag såg Mitt berg min.. liksom..värmen från din hand
Jag tror mig komma ihåg att du inte var tillräckligt stark att fingrarna något.. planterat frön i regnvåt mark det var så mycket jag ville komma ihåg
Jag är inte säker men jag tror jag såg eller hörde något jag kände igen det var som mina egna ord var som tagna ur mitt inre rum av hem
Svept i sommarklänning och något om kärleken den som inte kan vara nu men som kommer i efterlivet sen Stenar som du så tungt fått bära naken men stark som du är .....jag släpper dig fri i mitt hjärta nu och här
Som jag ger månen lysande sken i natten kanske är det solen.. som gett den.. dom sneda skratten Lyser jag upp din dag utanför våra böljande hav Ger energier av allt till dig som inuti är kvar Marken den är ännu frusen och hård gemensamt behov av ömsint kärleksvård
Snart vankas vildvuxna doftande rosors tid och kära livets ljuvaste levnadsdagar är inte ännu förbi Snart dansar kanske våra hjärtan på olika håll Stjärnorna skall lysa så underbart på vår himmel blå Och livet levs så självklart av det vi sår Vi skrattar vågor och glömmer all vinter strid livet börjar om i glittrande sommartid
Snart fyller värmen vår mark För dig och mig och det fina vi tror på För dig skall Jag alltid vara stark Min grind skall öppna för cykelvind Mina händer skall skriva ord i vinden som du alltid kan röra. Mitt hjärta sjunga sånger så att du kan höra. På en filt skall jag ligga utsträckt med tårna utanför med strå i mun & gräset som svajar kittlande lugnt
Den skall påminna om vår gemensamma stund Drömma att jag vaknar ur min dröm, kisandes mot en halo och din mun.
Fri vers
(Fri form)
av
Songbird
Läst 266 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2014-01-17 14:27
|
Nästa text
Föregående Songbird
Senast publicerade
Händelser som kröker tiden Ängarna Stråk Sonar Saving Lake Arms You a Poet Greenery 2 Språk av kärlek Se alla |