Jag är,
instängd.
Av en barriär,
mellan friheten,
och fångenskapen.

En barriär,
av tusentals känslor,
lika sköra,
som en glasruta,
lika genomskinlig,
lika klar som regnet,
och lika avskiljande,
som mellan luft och vakuum.

Jag kan inte andas,
jag kan inte se,
på grund av alla tårar,
som beblandar sig med regnet.
Så att ingen ser när jag försvinner,
bakom glasrutan.
Jag tynar långsamt bort,
jag smälter samman med, genomskinligheten.

Jag existerar inte,
inte för er.
Jag är Ingstängd i en barriär av tusentals tårar.
Att försvinna in i osynlighets tystnad.