En ångest
samma ångest
drev dig till vansinne
jag var spretig men du var annorlunda
du och hon var tunga saker

en längtan
samma längtan
som flickan i konstens hus
kontemplerande över existensen
det gjorde aldrig du
men det gjorde hon

en tröttsamhet
samma tröttsamhet
som aldrig skulle ta slut
förutom när hon och du
tog saken i egna händer
och allt gick åt helvete för länge

en dag
samma dag
som du gömdes i jorden
så tog hon sitt beslut
att hamna där du nu fanns
att glömma lidandet tillslut.