Om mina knä kunde trolla
kärleken som fanns
eller orden som sakta föll ner utmed dina läppar
ner mot mig in i mina ögon
och när du såg på mig försvann världen där utanför
tror det var snö den morgonen jag lämnade dig

Det var sista gången ditt leende och ord av ögon
men vad vet jag om allt vad som kallas kärlek
jag faller in genom din port varje gång ändå

Du visste men inte
du trollade fram min passion
och utan att säga något hängde du den likt
en julstjärna i ditt fönster att lysa up din värld
Hänger den kvar där än
eller du har låtit den falla med min kärlek
som jag upptäckte först när jag gått
och dina ord som sakta tog fart emot mitt öra

hur kunde vi leka så dumma lekar
med dina ögon och min passion
och hur hade vi kunnat bli något annat än detta

Nu är det endast snön kvar och vår längtan
men jag har dig på armlängds avstånd
Hur mäter man det
hur mäter man kärleken som var för rädd att leva

Men du lyssnar inte längre på mig
men du skriver
och jag hör allt du säger
varför släppte du taget och inte kämpade.

Jag önskade dig ju
jag älskar...

nä vi talar tyst om det
men snön minns vår kärleks fotspår.