Stolen stod och väntade på någon som sökte en sittplats. Den befann sig bland många andra stolar i bussen. En del bar ny klädsel och så fanns där stolar med klädsel i fallande skala angående kvalitet och bekvämlighet. En del var mycket slitna men var fortfarande helt okej att sitta på. De som valde att sitta på just den satt ändå sälla länge. Men så länge som någon ändå behagade att sitta på just den, njöt stolen av uppmärksamheten och sätet bredvid glodde avundsjukt. En dag som denna när solen sken och ingen kom och vätte ner sitsen, då var allt frid och fröjd. Många nog kom och satte sig här som där och även på stolen här. Ett barn kom och satte sig intill sin mor på sätet bredvid. Det var ett rastlöst barn som hela tiden skruvade på sig och provade ut olika sätt att sitta på och även att ligga halvvägs ner mot golvet, så att håret gneds mot sitsen. Då uppstod en statisk laddning. Så när nästa person kom påverkade stödets laddning hennes hår som kom att stå åt alla håll då hon reste sig, som hade hon suttit i elektriska stolen. Hon hade långt hår och det var sandfärgat. Stolen skulle ha skruvat på sig om den bara kunnat och det gick kittlande kårar av lust genom dess klädsel. Det var en märklig dag för det hände inte så ofta att stolen fick utlopp för lustkänslor och var gång det hände var det en dag att minnas länge, länge.