En resumé av mig i
dina knutna nävar,
som ett
inbördeskrig i
vår ömsesidighet.

Se mig aldrig så avskalad,
hur vackert det än verkar.
Kärleken är naturvidrig,
den baktalar hela
universums utopi.
Men jag antar att
det är moder jords
känsla för ironi.

Men
Kom nu.
Så vinklar vi
hjärtat en dimension
ifrån hjärnan.
Andas in trängsel,
kväver dig och
nöjer mig.

Kom nu,
Ändå.
Jag skulle ge allt
för att leva så, för evigt
lyckligt missriktad.