De fem beklagande före döden av: Bronn Ware. Bokrecension.
– Dagarna som gick, läste jag en mycket bra bok.
– Jag tycker bara det är lite märkligt att översynen av boken, avslöjar mina innersta hemligheter.
– Och jag trodde att endast de gånger då jag tänker på det jag inte har något emot att skriva in hyper hälsa!
– Ett dåligt liv är alltså att du inte vågar kliva ut ur litterärt slag anfall och inte blockera de som förtjänade och de låter drunknade dig i dagar och år av bitterhet.
– Även om du sa från betong till fiktion och alltid kinden. Alltså du utryckte inte att du menade och att du kräver respekt!
- Sanningen är att det inte finns något samhälle som tillåter människor att ha drömmar.
– Någon form av statliga ägare hemsökta drömmar och våga sabotera rättssystemet och författningen slutligen länder! Reinkarnerade demoner slukar och härskar over folk och samhället, man kan jämföra med en NASA exorcist experiment. Då folket aldrig går fri även om man pratar om det till megafon länderna över.
- Blir du inte förvånad att folk stödja privata och offentliga skulder, hos banker bara för att känna hur det är att vara en fri och oberoende privatperson.
Skuldsatt men chef över ansvar, är det viktigt att få dig själv och inte vara självstyrd riktade;
– I själva verket endast ett fåtal kan ha drömmar, andra kommer att stoppa de som arbetar med personlig och mänskliga rättigheterna i negativa bemärkelser. Han tillåter inte till någon att ha lyckliga drömmar.
– Du ska/du se dina drömmar och uppfylla dem går till bra att inte dö med tanken håll glacial oförsonliga och sedan tillbaka till jorden med tromboner och taifunurii.
– Du skulle behöva/leva ditt liv på ditt hjärta och själens lust!
– Det är inte så svårt att tillåta dig själv att vara lycklig, eftersom lycka är något som tillhör dig.
- Spel till gallerier ”Arena” övriga har inte något att göra med hur du känner inför din glädje som är inte på bekostnad av andra.
– Lycka är din, din karma bör inte dölja det land där du befinner dig.
– Fast i stereotyper och vänster i ett dike för att upprätthålla en falsk känsla av klanfamiljer de lever trygg och säker.
– Rädsla för förödmjukelse som du var tvungen att på låtsas vara nöjd med livet, medan faktiskt riktigt ville skratta och ha kul igen i egna värderingar…
Prosa
av
Jeflea Norma, Diana.
Läst 329 gånger Publicerad 2014-02-03 23:11
|
Nästa text
Föregående Jeflea Norma, Diana. |