Så länge trotsade jag vinden när den slet i mina kläder.
Jag kastade av mig skor och jacka för att kunna fortsätta.
Så länge trodde jag på oss. På detta. På det som var och fanns.
Du var där, stadig vid min sida. Men du var också inte där.

Så länge ville jag bara en enda sak.
Nu förstår jag att den lyckan kan du aldrig ge till mig.
Så länge drömde jag om det som inte fanns. Jag drömde om drömmen.
Men nu förstår jag, allt för väl, att min hand kanske inte passar i din.

Så jag har sagt hejdå till dig, som flera gånger förut,
men denna gången, som ett sätt att börja om.