Jag är bekant med ett barn som snattar godis och som har svårt att sluta med det. Det beror dels på ett starkt sug efter godis som utvecklat sig till ett godismissbruk. Dels är det spännande att snatta och ju mer man lyckas utan att åka fast, ju mindre smart blir man när man snattar. Man tar allt större risker tills man till slut åker fast. Det är ju långt ifrån bara barn som snattar vad jag har förstått. Men det måste ju vara skillnad på att barn snattar godis och vuxna som snattar kapitalvaror. Jag förstår alltså att det är spännande att snatta, men jag undrar ändå hur man bär sig åt för att få ett barn att sluta snatta. Så att det inte utvecklar sig som att blir till en spiral som är svår att ta sig ur. Går det att ersätta snattandet med någon bättre aktivitet som inte är kriminell? Det här är en fråga som gör mig väldigt upprörd för jag känner mig så maktlös. Jag förstår att barnet behöver vuxna som är bra förebilder och jag vet inte alls hur att hantera situationen och kunna tala om saken utan att verka fördömande. Det är en knepig sits helt enkelt. Har du som läsare av texten några bra råd att komma med?