Där solen aldrig skiner, där är jag
Jag känner mig inte "blue"
Jag känner mig brun
Men inte kulören liknande moder jord
Inte som vanligt skit
Utan som något som rinner ut ur analen
Diarré
Den där riktigt illaluktande sorten
Den som sätter igång kräkreflexer

En gång var jag stadig
Fast form
Av nyttig föda

Men så kom skräpet som matade mig
Och nu spolas jag ner så lätt, utan att lämna några märken
För ingen vill veta av det virus som bara sånna som mig kan drabba andra..

Och om sista delen av mig, för de få som orkar krama ut det sista
Lämnar spår
Så åker toalettborsten fram..