Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Familjen Sahlgren

Princess Saga Nicole Sahlgren,  det är min dotters namn.  Finns inga svaga Sahlgren , det står där i vad somliga kallar klotter på min arm.

Varm och kärleksfull, sätter vi nära och kära först och främst, när vi kan hjälpa andra att bäras i hamn,  som meningsfulla med ära. Dumsnälla familjen får smällar hela tiden,  vi snälla får höra er skälla,  för vi dummar till oss med tiden. 

Man tröttnar på att göra allt för andra,  framför allt när det är idioti att låna ut sin källare till drogkartell och pundare av modell sliten. Jag har verkligen varit en jubelidiot av allra högsta grad,  märkligt nog har det jag ljugit om, bara uppmärksammats när polisen som jag blev buggad av,  högg  tag i mig denna  vidrigt kalla höst dag. 

Jag erkände då för nära och kära mitt omfattande missbruk, om hur ja  skändade mitt mående o min kära sa då stick. Hon tappade mig ur sitt liv,  tröttnade till slut. Min största kärlek, blev Miss slut. 

Visst vissnar en blomma, ja den berövas på att få blommas om hon bara får stå passivt i ett murbruk med glömda drömmar.  Jag har verkligen gått igenom en vändning sen den tiden,  läkning från ett  liv  levt i grått, har jag nu fått färg och skimmer av värme som värmer roten min kropp 

I blått ser jag hoppet med spänning. Kanske får jag vara han som steker flott under en tvsändning

 

 

 

 




Fri vers av Sebastian Mäkelä Sahlgren
Läst 405 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-02-19 08:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sebastian Mäkelä Sahlgren
Sebastian Mäkelä Sahlgren