Jag sitter i Höstmörkret
och beskådar mitt liv
ibland har jag varit
insiktsfull och andra
gånger har jag varit väldigt
naiv
jag har gjort misstag
av olika mått
som jag ångrar
jag har varit kär när jag
egentligen bara var kåt
två i en smäll
och jag har åstadkommit
mirakel med mindre resurser
och rättat till flera fel
utan att ha tagit rampljuset
det är ett bättre sätt
tänkte jag en gång i tiden
och sedan kommer det karmiska ruset
då evigheten ler och förlåter
i ett hjärtslag, jo man får en
himmelsk kram
aldrig tänkte jag seriöst på
världens börser eller
finanspapper,
de är så grå
och gör en dyster vardag dvs
så proper
Kabbala på en shoestring
kan man säga
har jag levt
att återvända till ljuset,
visst upplever man tjuset
längs vägen
tillbaka till Källan där allt tar slut
och kanske börjar om
det här livet mittemellan
Ljus och färg
eld och dans
Magiska Brownies som
stimulerar passionsromans
kokos och choklad len och mild
eldstad och ett tiotal champagne
flaskpropp,
kork som skjuter vilt
mot taket,
Vid fönstret
hör man regn
tillbaks till Livets Träd i socker, mjöl, ägg och kräm
som står på bordet med
levande ljus och tomtebloss pryder
vid varje station och tindrar
sedan
tre tjejer gör magdans av Yeminit
stil,
glada människor i glada kläder
dansar lite till
tar värmen vid öppen spis
tackar sedan och går hem till varandra
för att dricka te och vissa för
förföriskt kuddkrig med
äkta fjädrar
att överta småtimmarna och det trista väder
och allt i allt
att lämna Los Angeles blev en fest
av sällsynt karaktär

the apache kid