I dag promenerar jag runt Helsingfors.
Pseudo-sinnets hakkors ritad i musiken som jag hör.
Så många toner, många toner som strider, kämpar för vinsten/ högre plats, högsta plats. Det är en djungel här i stan.
Inte så många som fösöker vara tyst, stanna, andas i fred. En stor orgel sjunger
på gatornas domkyrka:

"Jag är här! Jag har bråttom men är inte på väg till nånstans i synnerhet. Jag är här! Köp, köp, köp nu!"

Många färger som speglas från himmlens sol. Det skiner i alla fall. Solen skiner. Vår är på väg. Nånting ska ändras - eller har möjlighet att förändras lite. Jag skulle vilja dö i det fallet att nånting skulle förändras.
Döden är bara lite förändringstid så det går ju bra.
Men före det har jag andra saker att göra, här, i detta jordliga hus och med min kropp och allting konkret och allting som är mer äkta än konkreta saker.
Allting har sin tid och just nu har jag det okej.