Kraftlös lägger jag mig på det svala badrumskaklet och tittar nyfiket på de stora, röda pölarna som sprider sig över golvet.

Jag gillar färgen.
Den är vacker.

På avstånd ser jag ett ljus som sprider ut sig i mitt synfält.
Det gnistrar lite, som nysnö, och jag iakttar det fascinerat.

Jag känner mig så lätt.
Som att jag skulle kunna blåsa bort av minsta lilla vindpust.

Lättnaden sprider sig i kroppen, för jag ska till ett bättre ställe nu.
En plats där mörker inte finns.

En plats där jag kan vara jag.