Jag famlar i mörkret.
Likt Herr Fumlig snubblar jag omkring.
Hatten blåser bort, när en kall höstvind kommer lite obehagligt från öst.
Spänning laddas upp i väst.
Min fantasi har bleknat och jag har fastnat i en obehaglig tanke.
Fast i ett obeskrivligt mörker.
Frestad att bjuda på det som jag länge har glömt bort.
Oförskämt att slå ett slag för döden.
Att länge snegla mot högre platser.
Vad har du att komma med.
För att se det från dina händer, så slits min röst.
Se det som något större.
Precis som din broder, fast för mig.
Det händer, slående.
Ylar tanken nu?
Klarvaken i det hela så märker man, underliggande.
Beskriv detta i det hela.
Fast för det halva.