Se dig själv i ansiktet,
vänd dig mot din spegelbild,
se dig rakt i ögonen,
vad har du gjort.


Andra har höjt rösten,
skrikit och hotat,
tjatat och skrålat,
tagit i dig hårt.


Du har tvinnat dig själv,
suttit i skruvstäd,
hatat och spänt blicken,
rakt ut i skälvande tomheten.


Ingen har hört dina skrik,
inte dina frågor,
ej heller din oro,
eller vingliga tankar.


Svarta tårar som rann,
nedför solkigt ansikte,
förvridna tankar,
du svek dig själv.


Du kan gott förstå,
att det blev som det blev,
livet gick hårt åt dig,
och du överlevde.


Men nu måste du se,
lyssna på dig,
gå din egen väg,
och ingen annans.


För vad har du gjort,
slängt dina tankar på soptipp,
gömt dina svar under filt,
kastat dig själv överbord.