Har gått igenom samma sak flera tusen gånger om
ändå kommer allt tillbaks, det är som att somna om
Genom ton av krossat glas, när du gick så föll en bomb
För när vi slogs i samma lag så vann vi varje rond
Jag hade egna strumpor men ville gå i dina skor
är för gammal för att döma, men för ung för att bli stor
Du ser det i mina ögon, vi är för stolta för att gråta
nu hörs ekot över staden där vi sjöng våra låtar
där vi körde köksvägen runtom vår sandlåda
och där vi sena nätter aldrig nånsin kände för att sova
Har formats utav verkligheten,
dock aldrig stöpts i samma form, börjat göra som dom
eller följt deras norm
Utan sträckt upp min hållning, kaxig och stor
men saknar ibland att luta mot en bror
Livet är vad du vill, det är en illusion
har inte vuxit ifrån sammet utan från aska och jord
min vilja ej i skogen utan genom asfalten gror
mitt i stormens öga sitter jag ensam och ror
Inte för att göra, utan för att jag faktiskt tror
på det lyckliga slutet, fått det från filmerna nog.