Du söta, du fina sockerblom.
Du knoppa, du lysa till solljus disco.
Du snurra piruetter till lövträdens prassel
och kvitterns pop.

Tids du gråter, tids du skrattar.
Vinden viner trycker dig på kant,
knäcker dina knän så ansiktet kvävs
och gråter sand.

Det rullar ner stenar för dina kinder
Det slipar din syn till excellence.

En dag du gläds till solblekta moln,
himmelsk skådespel.
Vinden drar i molnens marionettrådar,
fåglar harklar soundcheck och solen
flashar sitt ljuscheck.

Ser ni dess gråtskådespel,
se sockerblommens minspel.
Vind dra sand, mer sand och skav.

Så det rullar ner stenar för dina kinder.
Det slipar din syn till excellence.