När jag klev ombord på den där bussen
blå, äcklig och avskyvärd
Alla tampar slängdes iland
draggen drogs upp för evigt
och efter att ha förseglat dörrarna med nitar berättade
skepparen att mitt färdbevis var ogiltigt
Men dessa bussar går ändå
oavbrutet och i skytteltrafik
De bygger på ogiltigheten i sig, det när deras existensberättigande
Avsaknad av papper och så kallad legitimitet,
desto bättre
Männen i klackar och bruna skjortor ritade
tidtabeller med iver och manisk blick
Destinerade till lägren bortom gemenskapen ångade bussarna i vansinniga dyningar av antipati
och de där små, ilsket ivriga busskorten som ständigt saknade täckning, värde eller mening
Jag lovar att just den färgen de hade
den innerligt ihåliga blåa avgrundsfärgen av ihärdig utplånande byråkrati
hade hemsökt mänskligheten redan innan dess uppkomst
Bussar till det kartografiska förnuftets utkantshamnar
Kajer av mögel
Förmultnade hamnvakter
När paragraferna blir stämplar står människorna bakbundna och rädslans hamnar blir överfulla av bussar
Bussarna där ingen har täckning
där alla saknar färdbevis
Hur skulle några medel räcka
till den längsta resan av alla?
Den bortom sansens periferi