Jag ska fatta mig kort. Vodkan rinner genom kroppen. Han vet exakt när han ska skriva till mig. Han vet när han har som mest kontroll.

Med sminket utkletat runt ögonen står jag utanför hans dörr och ska ta av mig skorna. Allting snurrar när jag går upp för trapporna. Tv:n är på och hans pappa sover i soffan. Öppnar dörren, möts av hans blick. Han ler och jag börjar prata direkt.

Vi ligger nakna i sängen. Händerna har han på mina bröst. Mitt huvud vilar mot hans. Studenten närmar sig och det finns inget vi kan göra. Säger åt honom att han ska ta vara på detta.

Jag förklarar att jag inte klarar av vissa grejer. Hans svar på det är enkelt ”du måste lära dig vad som är viktigt”.

Han är hög, jag är full. Vårt prat spårar ur och ena sekunden är vi seriösa och nästa ligger vi med lyckotårar.

Den kvava luften låter våra kroppar svettas. Hans fingrar åker in och ut ur mig. Tyngden av hans kropp på min är det enda jag kan bära.

Han ska alltid hålla på sådär. Han ska alltid få mig att analysera honom. Alla hemligheter och alla känslor som han ibland försöker visa men aldrig lyckas.

Jag älskar när vi inte är nyktra. Jag älskar oss tillsammans. Två sjuka hjärtan som försöker ta sig igenom sekunder.

”Du kommer aldrig hitta någon som mig. Det du säger till mig hade ingen annan tjej accepterat. Din framtida tjej kommer aldrig vara så accepterande som mig”.

Kanske är det fel att säga såhär. Kanske är jag för självgod. Men jag vet att Simon aldrig kommer hitta någon bättre än mig. Och det faktum glädjer mig.

Tar en cigg i regnet. Han kör sedan hem mig. Innan jag går ut ur bilen tar han mig i handen och jag hatar att han tar sönder mig varje gång han rör mig.