Det växte,
ingen kontroll längre.
Trycktes mot väggarna,
svarta som nattens mörker,
hårda som den sten de är gjorda av.
Märken från de
klor som klöste...
Ruiner kvar,
efter att smärtan tog över.
Ett rytmiskt dunkande
som förvandlades
till en symfoni
av skrik och slag.
Kedjor, de som brast,
spridda över golvet,
vilket är fläckat av blod