Som en person knuffad in i oönskad kö
blir jag knuffad in i krav och poängsystem

Som en mygga som landat i handflatan
omges jag av folk jag kallar vänner

Som en bok med endast bilder
försöker jag låtsas som om dom förstår, men inga ord kan förklara hur jag känner

Det är som en inbjudan till ett bröllop
ett bröllop utan brudgum

Eller som när man tror man är kär
fast det är bara idén

Det är jävligt svårt att vara jag
för jag lever inte här, jag lever liksom där solen inte skiner

Och som jag låtsas om att jag kan fortsätta så här
så fortsätter jag så här

Antar att mina val tar ikapp mig till slut
för tid har man hela livet, men livet har man inte hela tiden