Hon är den vackraste antilop, en söndagsrätt
och jag är ett lejon med mäktig man

och flertal höstar har jag gått
utan att vara fylld upp till halsen
kanske det är så det ska vara, för mig

blodtörstig, utsvulten, längtar
ja

men söndagen lär nog aldrig komma
den söndagen som jag ska jaga efter henne
för solen står mitt på himmelen
och klockan ligger söndertrampad bredvid sängen
tiden lär nog aldrig gå igen

jag kommer svälta i en evighetshöst
för jag vågar titta på vad jag kan få
men inte vad jag måste gå igenom för att få

fallande löv i evighet, då liv dör
om och om igen