4¤ stjärnigt bakom lås och nyckel när tiden pekar uppåt efter klockan slagen i allt över 18 i timglasets vulkan röda råa hårdhet. En drink till Dry Martini med mitt i prick av en gräddtårta likt en säck med piller en bedövningsspruta som pekar på en dansande tunga på din mun i en annans kyss.

jag vände

Min i din mun slickar sig runt vår tungandande dans och tiden har pekat på formidabel känslo ekonomi där sprutor sticker hål i bultande hjärtans renässans med bedövningspiller med hjälp av vitt fluffigt..åh..dessa röda toppar som hamnat mitt i prick av ditt mål. Insuper vi livets dryck runt allt som är avskalat. Mina toppar som vulkaniserat klimax av att sanden runnit ut för dem utan tillstånd. Vad är tid för dig? Hur lever ni egentligen min herre ? Vad är lugn för dig? Du vill ha! Tiden närmar sig himlen  en dag i taget och alla stjärnors rus yttrar sig bakom lås och  brinnande stjärnor. 

om

min mun fick tala med alla de ord jag ville och kunde säga så skulle hjärtat dansa pekande på mig. Vad kostar här livet.. när vi injicerar allt som inte har bedövning och bara kan lindras av ålders klokhet och vetskap av ovetskap i vetskapen när man lovar tystnad. Allt som hamnar mitt i skottlinjens strömmar av alla planer och planeter, allt som hamnar mitt i prick av våra tankar där pilen har hittat hem och vinsten blir kännbar som genom ett rus av livets alla drycker vid en sandstrand zippandes det goda av allt vi älskar runt vår sol. Jag har min. De har flera stränder har jag fått veta.  Men de jobbar nog så, piffar till lite likt plockeliplock bakom ryggar bland hötorgsgott sedan går de hem och swingar en omelett i sina egna tystnader för att läsa av stjärnors himlar i en kommande tid av tvillingars död potentiellt sin egna. Puh..orka! Jag ville inte veta allt, jag vill inte veta allt.. och ändå kom det till mig på de mest sjukaste, besynnerligaste sätt.  Hon sade det som han sa om henne som hon gjort med han som...jag ler försynt inlyssnande, ahaa..ojdå..mhmm...tråkigt..är tyst och sväljer hårt. (Aj.aj..aj..det känns) jag byter ämne kvickt utan frågor, men dom finns kvar. Ältar inte sådant jag inte kan göra något åt.  Ändå inte förvånad för märkliga saker sker allt som oftast. En gång mötte jag min kusin runt krönet på en gata i Rom el soml när jag mötte en kompis runt krönet på en gata i Mumbay. Eller på fjälltoppen mitt i ingenstans kom en vän klättrandes. Ändå berättar de tu om sin kärlek och man sitter som ett frågetecken mitt i skottlinjen av dubbelpipiga ryska rouletter där de bekänner färger och själv  försöker man  medla så att ingen av dem skall känna sorg där sanningen sått frö.
I mitten av kärleken är man själv i tystnad för att komma hem och blunda för att med vidöppna ögonen i mörker inse att...1+1=#jagfattarfasikeningentingmentrorändåattjagkanskebörjarförstånu

Jag skapar mitt egna lugn nu för att orka, det var far som nöp mig i örat och sa att sträcka på mig, vara stolt och skärpa mig. Jag skrattar och vet varken ut eller in.
Vad min far odlar på plantagen i ditt tecken bland hästar och elefanter, vad rött är för färg för oss eller vitt är i en känsla. Nötknäpparen gör Eldfågeln i en vacker balett saga. Sprudlande känslor som förstelnas med tid, förevigt fastfrusna. Imiterade och klonade i sin fångenskap..måhända att de satte en gräns liksom jag och vi alla som lever på tidens avkrokar i djupet där stjärnorna bara kan få glänsa, blinka och dö i en evig tid av lugnet i oss. Livet är bra knasigt ibland, men ack så härligt när man känner och lever. Du är så sprudlande full av liv! Lever du? Är du lycklig?  Det är inte jag..frågar & säger hon till mig av alla.

Din kontakt är min kontakt och min kontakt är din kontakt banankontakt! Vem är du, vem är jag..levande charader, vem kan segla för utan vind.. eller bara helt enkelt livets röda tråd...i Sliding Doors.

Puss & Kram
Hepp