Kapitel 25, Möte med Saras syster

När Cecilia ringer och undrar om vart Saras dagbok har tagit vägen spelar enhetschefen helt oskyldig. Hon lyssnar noga på Cecilia och sedan föreslår Margareta att hon får komma på ett personligt möte hos henne så att de kan prata om ärendet och reda ut problemet. Margareta förklarar för Cecilia att Sara har en hel del kläder som är magasinerade på vinden. Denna dagbok kan finnas bland dem. Hon föreslår att de går igenom påsarna med kläder och se om de kan hitta något. Dessutom lovar Margareta henne att enheten kan hjälpa henne att köra Saras kläder hem till henne om hon så vill. Och att om Cecilia inte vill ha Saras gamla kläder kan enheten skänka dem till Myrorna. Cecilia tycker att det är en bra idé att träffas. De två damerna kommer överens om att träffas en dag.

På onsdagen den 17 juni 2001, klockan elva dyker Cecilia upp på enheten. Margareta blir meddelad av Carl om att hon är här. Chefen kommer själv ut från sitt kontor fram till huvudentrén och hälsar henne varmt välkommen. Sedan leder chefen henne till sitt lilla konferensrum, med utsikten mot den vackra Badbyön alldeles intill sitt kontor. Cecilia som verkar som en fyrtioårig självsäker och intelligent dam går in på rummet med jämna steg. Damerna pratar med varandra bakom stängda dörrar i en heltimme till klockan tolv. Sedan bjuder Margareta henne på lunch i matsalen tillsammans med patienter och de personal som har beställt mat. Carl får direktivet att inte låta AnnBritt komma ner och ställa till en scen utan hon får sin mat i sitt rum uppe på 103:an. De två äter en trevlig lunch tillsammans i en mycket trevlig och harmonisk matsal. I matsalen pratar de två om allmänna saker såsom det konstiga vädret i Sverige. Efter att de dricker var sin kopp kaffe går damerna till chefens rum denna gång. De pratar en halvtimme till, och sedan bokar Cecilia en taxi och lämnar enheten klockan 13:15 utan att gå upp i vinden och ta en titt på sin systers gamla kläder i hopp att hitta hennes dagbok.

Efter att Carl säger adjö till Cecilia vid huvudentrén och Cecilia försvinner ur siktet i en taxi kommer Maggan ut med ett berett leende på sina läppar.
– Hur gick det? frågar Carl med ett leende.
– Det är väldigt viktigt hur vi tar hand om anhöriga, säger Maggan med samma leende.
– Precis! Vad ska vi göra med kläderna?
– Ring till Myrorna så att de kommer och hämtar dem.

Enhetschefen Margareta Karlsson Stenberg känner sig trött efter denna dag och vill inte jobba övertid. Hon bestämmer sig att åka hem.

Sussie stannar till klockan fem denna dag. Av någon anledning vill hon inte ta flextid och åka hem tidigare idag. Hon tar fram sitt korsordblock och går och sätter sig i rökrummet vid kiosken så att hon ser både Margaretas rum och Badbybackens huvudentré.

Carl öppnar vinden och tar ner mer än fem stora svarta påsar fyllda med nästan helt nya kläder och en hel del nya kläder. Nästan hela Saras pengar varje månad gick bort till att köpa nya kläder och skor. Sara älskade att köpa kläder, nästan tvångsmässigt och när hela hennes lilla rum på 103:an var full av kläder och skor brukade personalen uppmana henne att ta upp en hel del av sina kläder till vinden eftersom rummet med alla dessa plagg annars skulle vara en brandfara för enheten. Hon fick alltid välja mellan två alternativ, antingen kasta en hel del av sina kläder och skor eller förvara dem på vinden. Sara brukade välja uteslutande det andra alternativet. Men hon gick nästan aldrig till vinden för att hämta tillbaka vissa av sina kläder och skor som hon hade förvarat på vinden. Hon köpte bara nya plagg vilket ledde till att det var dags igen efter ett tag att ta upp sina saker på vinden.

Från rökrummet ser Sussie att Maggan lämnar enheten och åker hem, sedan går Carl och Sussie och lastar påsarna fulla med Saras kläder och skor i enhetens minibuss. Carl kör dem hem till Sussie i slutet av dagen.