Regnet faller i strida strömmar
Stranden ligger nästan öde

Bara en ensam flicka vandrar
I vattenbrynet hon sakta går

Glömsk av både tid och rum
Hennes tankar har flugit iväg

Oseende ögon planlöst sökande
Efter snäckskal och vackra stenar

En flickgestalt med stripigt hår
Går i fallande regn och drömmer

Sjöns svaga skvalpande suckar
Regndroppars hårda piskande
Är det enda som hörs på stranden

Snabba rörelser fångar in håret
Trasslar ihop det för att se bättre

Den tidigare planlösa vandringen
Blir rakare mer målmedveten

Hon stannar upp en sekund
För att se ut över regngrå sjö
Böjer sig ner och tar en sten
Trycker den hårt mot bröstet
Öppnar sen munnen men utan ord
Bara stenen hör vad flickan säger

Mellan tårar ett svagt förlåt