De ler när hon går förbi dem,
rad för rad.

Till vänster är alla hon älskar,
till höger ser hon endast främlingar.

Hon stannar upp och känner rädslan och
ångesten hon innan kunde kontrollera

välla upp

och hon vill bara vända sig om och fly,
var som helst,

var som utom här.

Armen som innan löst och kärleksfullt lät
hennes arm vila vid sin

hårdnar.

och hon dras framåt
mot sin vilja.

Framåt,
mot mannen hon endast utbytt
enstaka stavelser med.

Framåt,
mot mannen hon inte känner.

Framåt,
mot mannen som hon kommer
att kalla make.

Framåt,
mot mannen som kommer att lära henne allt
vad kärlek inte är.

Framåt,
mot mannen som kommer att
göra henne fullkomligt olycklig.

Framåt,
mot mannen hon aldrig
kommer att kunna lämna.