Tomheten som växer inuti.
Rusar mot en svart sorti.
Fortare och fortare det går,
blir bara värre för varje år.
Försöker fylla ett gapande hål,
men är som att sticka utan nål.

Man dövar sinnet utan resultat,
för ingenting hjälper såklart.
Det rosa skimret har gått väck,
hjärnan full med smuts och träck.
Droppar från en molnig sky,
kan varken stanna eller fly.
Tusen människor utan hopp
springer uti samma lopp.

Katten blir en enda tröst,
en levande varelse vid mitt bröst.