Natt måne du ljuva vackra fyllda ljus

blänker spegel likt  på häll, utsidor och ensliga hus

En tystnad i nattens stilla förundrande timma

Att förlora men att ändå alltid tursamt vinna

Ett stilla lugn på asfaltens spruckna i det som bär

De sover så sött i varandras armar,

såväl här inne som  inbäddat  tryggt bland dunet där

Äntligen en funnen ro i kropp och själ,

en moders ömma, totala kärlek som vill  väl

En ynnest  att finna glädje in i mogen soldriven dag

En florerande lycka med livets mening att vara  blott lilla jag.