Ett litet barn gråter och hon försöker tysta ned sina snyftningar och skyla sig så att ingen ser henne. Hon är i närheten och ljudet från henne är så tydligt och skarpt. Du ser dig omkring men flickan syns inte till. Var är hon?

Varför finns det inte någon som kan trösta denna förtvivlade flicka? Hennes snyftningar blir allt starkare och febrilt letar du efter henne utan resultat. Tankarna far genom huvudet likt hastigheten på bladet av en motorsåg.
Högt ropar du efter hjälp men inget gensvar. Du är ensam i jakten efter den försvunna flickan.

Hjärtat slår snabbare och svetten rinner från pannan. Andetag blir allt häftigare och du kan känna hur hennes sorgsna tårar faller ned längst kinderna. Hennes melankoliska sinnesstämning tynger dig.

Det lilla barnet kommer långsamt gående framför dig. Hon är alldeles ensam och fylld av skam. Ögonen sluts och du försöker ge henne en tröstande omfamning. Istället för att armar läggs sig runt den sorgsna lilla flicka möts du istället av en kristallhård yta.

Du tittar upp och framför dig ser du din egen spegelbild. En flicka fylld av skam.