Står vid mitt öppna köksfönster och tittar rofyllt ut…

då kommer det en kvinna och en man puttrande på en moped och stannar precis nedanför fönstret. De småtjafsar om körandet och jag både ser och hör att de är drogpåverkade och eller onyktra(känner igen kvinnan från kvarteret). Hon kliver av och mannen tar vid och kör till huset snett ovanför mig. Kvinnan kommer då helt plötsligt gående med en superfin Skeppshult cykel som jag har sett brukar stå i cykelstället ???

Vänta nu!!! har jag just bevittnat en cykelstöld eller är det hennes egen som de hämtar vid cykelstället nedanför mitt fönster? Det är bara det att cykeln är låst så hon får lyfta bakdäcket när hon knallar iväg över gården till huset tvärsemot. Hmm…nu blir det förstås ännu mer misstänksamt, men jag kan ju inte beskylla henne för stöld, hon kan ju ha tappat nyckeln!?

Problemet är dessutom att det inte är min cykel hon bär iväg på sådär självklart så jag blir lite osäker på detta "cykelförhållande". Jag kan dock inte släppa händelsen så när jag några minuter senare ser att paret har dörren öppen till deras cykelförråd tar jag min chans att uppbringa ordning!

Med ett fokuserat leende på läpparna traskar jag bestämt bort till de misstänkta tjuvarna och säger glatt " Hej, kan det vara så att ni har RÅKAT få med er FEL cykel…? de ser ju likadana ut och det är lätt att ta fel" (eller hur...). Kvinnan nekar i sten först och blir klart irriterad på mig (jag får hjärtklappning) men när hon efter ett tag förstår att jag har sett henne knalla i väg med cykeln till cykelrummet börjar hon anklaga snubben för att de har tagit "fel" cykel(haha).

Han i sin tur menar att han minsann har en likadan men att det i och för sig var något med den här som han inte riktigt kände igen(hmm...). Mannen frågar mig om jag är SÄKER på att det är min cykel(fan också det är jag ju inte alls med tanke på att det är grannens). Nåja jag går in i cykelrummet, med mannens medgivande, och får med mig cykeln ut(min tur att lyfta bakdäcket och knalla iväg över gården).

Avslutar med med att säga "vad bra att vi kunde lösa detta på ett smidigt sätt" (ja att jag inte ringde polisen alltså, kändes slöseri med polisresurser). Jaha, nu är frågan: VEM ÄGER CYKELN? Jag går och ringer på hos första grannen i porten bredvid. Fullträff!!!

Det hela slutar med en lycklig cykelägare som låser upp sin cykel och RULLAR den till ett säkrare ställe, och jag lite småfnissande går hem och fortsätter med mitt rofyllda liv.