I

I rummet bredvid rosslar döden
Som om den kommer förbi
Och vinkar en stund

I datorn osar det av vemod,
Enkla sånger som begravs
Av dånet från fläkten

Vi är fragment av människan
Sovandes gnyr vi ut vår ängslan
I tron att någon kan höra

II

Varvid livet behöver ta vid
Bortom människans vägar
& lagar skapade av gud
Där finns det platser
Av hopp, som lyder under
Andra lagar än döden

I ensamheten skriver han enkla böcker, böcker som gapar tomma av hål
Men bitterheten stiger över hans huvud
Hans ensamhet är större än vattnet
Där andar av konstruerat liv får angelägenheter utstakade

III

Med all vår längtan
Sträcker vi oss ut i skyn
Efter formbara frekvenser
Som ger rundgång

Jag spiller inte tid på att tolka möjligheter
Eller anomalier
Andra saker man får tilldelat sig
Det är absurt

Argsint!, letar du efter mig?
Vad tror du skall ta vid, det finns ingen spricka
Bakom pansaret
Du hittar inte vägen ut

IV

Emocore
Riotcore
Riotgirll

Vad tror ni skall hända?
En lustig dans över nekropolis?
Ni ser främmande ut

Ett ögonblick speglas i glasrutan
Färgerna är matta
Och ni undrar över totaliteten?

Formfast skapar ni något som
Aldrig har funnits
Ett liv utan längtan
Tyngt av destruktiva begär


V

Tämligen urholkad framtid
Släcker lampor av spunna
Drömmar

Vidden, är av rasande fart
Betecknar det otillräckliga hos
Späda själar

Vissa spekulerar med folks tillgångar
Andra frammanar krogslagsmål
Blodet på läppen,
Smakar framgång

VI

Den intransienta tystnaden är kompakt
Och högst sporadisk
Likt realismen hos urlakade prostituerade
I VM-städernas hemsökta bordeller

Kött är kött, utan undantag.
Men somligt kött är kravmärkt
& fritt från antibiotika

Bollen är rund, och köttets lustar
Klär av oss illusionen av mänsklighet

Om så bara för en dag

Vi är otillräckliga
I vår offentlighet


VII
Med smaken av bitterljuv framgång
Är bankiren trygg i sin byggnad
Befriad från känslan av otillräcklighet
Som är produkten av självrannsakan

Hans ljus som lyser klart
Dessa stjärnstilla nätter
Visar utan barmhärtighet
Misslyckandet hos den hemlöse

Vi, i kulturens namn hemsöker
Det illaluktande
Vi tvingar, individer att förvandlas
Till vagabonder & paria

Ingen med självförtroende är ren

VIII

Jag är en tillgång!
Min själ är en skatt!

Ja, så sägs det

Ett varumärke, ett unikum som hörs i bruset.
Jag kan känna hur ni anar min existens
Bakom de dystra raderna.

Men jag är inte ens ett strå i stacken
Endast ett sandkorn på en myras väg
Osynligheten är mitt vapen
Mot framgången

IX

Du har lång väg ner för din slutning.
Bortom den episka sagans slut.
Bryts du ner för din framgång

Misslyckad säljs du i stycken
Och vinns tillbaka med heder.

X

En våg av sorg når mig klockan
21:48

Trippandes med krumbukta steg
Belyser den en saknad i mitt inre
I mitt sinne
Det är för sent att gömma sig