Det spelar ingen roll, det är silverstråkarna

bakom guldet och muren som  förgyller allt vi är.

Luftburen i kvarstod av  längtan till varma vindar,
tar jag mig för..segling..

Allt

för 

kär

i det västra landet faller skymningen 

allt mörknar på andra sidan

men över bäcken krusar björk kransarna 

himlen ligger  ännu flammande röd

där framme i ett annat mörker

spricker nattstjärnorna ut som

gnistrande kristaller i  hjärtats  skuggor

längst in i viken av alla hörn

ligger himlen som en gigantisk spegel

så blank och stilla  att molnen stannat till  

kupade rosett öron till stråkarnas ljud

den välvda glaskupan  spricker från strand till  strand

tranor , pelikanor med fanor susar förbi

huggen ur granit  bruna ögon hårda som järn

under är de som en mjuk pepparkaka mot världen

Den höljda sinnes färden

samförståndets blick smälter vindstråk av kartor

till höst skall vi  förbluffas av orimligheter

utstår stöten som skkkottet på en nerv

räntan faller ur mig

musten

jag  är mer käring än kvinna i fullkomlig stiljjte 

kompassen  ligger i  konstant magnetfält 

Dragningen till farlederna för breda

Vi glider genom overklig spänning på ytan

Dimman tätnar för strålar

Andas tungt..tyst..iakttagande

Vi kommer ligga, sitta, stå.. stilla

i en minut

eller  mera

sedan

börjar vi om

på nytt

i

viljan

efter

mera.