(vers: salongsberusad)
En kylig höstmorgon, omgiven av grå betong
löven faller nu, och det är återigen brännvinssäsong
Stannar till ett slag, och begrundar livet över en cigarett
andas försiktigt, formar vita moln med min andedräkt

(vers: dyngrak)
Över Svartån ligger dimman tät, viskar om melankoli
depressionen är ett faktum nu, supen min terapi
spriten gör storslagen entré, sätter sig i respekt
förgriper sig på självbevarelsedriften och våldtar mitt intellekt

(vers: patologisk snedtändning)
Likt en tickande bomb är jag nu plötsligt apterad
Patologisk snedtändning, nu är våldsrisken maximerad
Bekämpar kylan med eld, sticker staden i brand
Empatibefriad, tomma ögon och med kniven i min hand

En kylig höstmorgon står jag omgiven av grå betong
kraftlös, trött och det är återigen brännvinssäsong